fredag 26 april 2013

Uluru

Det slog mig igår om hur jag skulle göra!

Jag satt på en buss påväg från det mest otroligaste landskapet jag har sett. Uluru Nationalpark, jag har nu sett det jag kom till Australien för att se, igår fick jag verkligen veta hur jag ska göra.

Jag satt på bussen och skrev, varför jag ska stanna i Australien, och varför jag ska hem!

Och jag kom på, att jag har egentligen ingenting kvar att göra här, eller jo, det skulle vara att resa lite mer, men jag har redan sett allt jag hade planerat att se innan jag kom hit! Och mycket, mycket, mer. Men ja det skulle vara att arbeta. Men det kan jag lika gärna göra hemma. Jag stannade 6 veckor i Sydney, jag arbetade inte, men ett arbete hade ju bara varit att fylla ut dagen. Jag är fortfarande kvar på samma ställe och stampar, varför ska jag göra det?

Och att hitta ett jobb i dethär landet om man inte vill arbeta på Resturanger verkar vara omöjligt. Det första jag gör när jag kommer till Alice är att träffa en som måste hem pga han inte har hittat jobb.

Istället så väljer jag nu.

Att åka hem.

Det är lika bra att växa upp, inse att Australien inte blev som jag trodde. Utan att den blev bättre än förväntat.

När jag satte mig på flyget från Skellefteå trodde jag helt ärligt inte att jag skulle klara 1 månad. Hallå? Jag har aldrig varit ute och rest själv, jag har heller aldrig varit själv i princip i hela mitt liv. Men här, ute på äventyr helt själv så är man känna sig själv. Mycket bättre än man någonsin annars gör.

Jag har varit här i 3 månader.

Jag har sett så otroligt mycket, och jag är nöjd.

Så nu påbörjas resan hem.

Måste först bara ta mig från öknen.

Hur nu det ska gå.




Att åka buss till Darwin kostar över 200$ och tar ca 22 timmar. Inte direkt värt det. Att flyga tillbaka till Sydney är ett alternativ, men jag hade inge lust med det.

Att försöka hitta någon att dela bil med till Darwin eller någon annanstans i Australien är ett alternativ.

Men jag är iallfall påväg hem.

Äntligen.

Har. Jag.

Bestämt. Mig.

Eller?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar